Ett samarbete med Jacquelyn Davis (Valeveil) till utställninen Unfinished analogies på Konsthall c

Avtal gällande regler (2011)
retorisk dissektion, kontrakt

När man läser igenom manualer och andra dokument som riktar sig till internationella högskolestudenter inom konstområdet i Sverige fnns ett stycke i Dans och Cirkushögskolans handbok för utbytesstudenter som blir väldigt talande för resten av alla dessa texter. Stycket beskriver svenskarna i tolv punkter och det är hämtat ur boken The Swedish Code, skriven av Bengts, Bruno, Nilsson Puccio. Det är ett stycke som oroar mig och jag tycker mig se ett samband till övrig information som jag tagit del av från t.ex. Kungliga Musikhögskolan, Kungliga Konsthögskolan, Konstfack och Konsthögskolan Valand. Självklart är det en generaliserande text och ingen skulle väl kunna undgå att den är ett konstigt inslag i en värld som aldrig skulle låta sig förklaras så enkelt. Skulle man däremot våga sig på ett tankeexperiment och fytta detta stycke från handboken till utbytesstudenter till en text som riktar sig till en asylsökande så kommer obehaget att kännas än mer påtagligt. Då kryper det nämligen än tydligare fram att det egentligen inte handlar om en vägledning. Det är en oskriven regel eller kanske t.o.m. en lag. För egentligen handlar dessa regler inte om något som kan diskuteras i stunden då ett missförstånd mot all förmodan skulle ha uppstått, för det handlar snarare om att anpassa sig eller inte komma alls och detta faller ju också i linje med den svenska fyktingpolitiken och dess idéer kring integration. När svenskar ska vara skämtsamt självkritiska och säger “landet lagom”, fnns det i realiteten inte något lagom alls här, det är snarare ett extremt detaljstyrt samhälle där regler ständigt tillkommer och efterföljs in absurdum. På en lapp fasttejpad på kortläsaren i min lokala livsmedelsbutik läser jag texten “Tryck in ditt kort tills det säger klick”. Lämna också alltid plats för avstigande på tunnelbanan för annars riskerar du att omedelbart tillrättavisas med en knuff. Kommunikationen är envägs och den är planterad in i funktionen så att den aldrig kan omförhandlas eller verbaliseras i en dialog. Att bygga toleranta och kreativa miljöer är såklart en motsats till detta kompromisslösa regelsamhälle som går ut på att underkasta sig ordning och statistik för den svenska funktionaliteten.

Agreement on Rules (2011)
rhetorical dissection, contract

When one reads through the manuals and other documents addressed to international students in the artistic field in Sweden, there is a paragraph in the Handbook for Exchange Students published by the University of Dance and Circus which is very telling for the rest of all of these texts. The paragraph describes Swedes in twelve statements and it is taken from the book The Swedish Code, by Bengts, Bruno and Nilsson Puccio. This paragraph troubles me, and I think I see a link to other information I have received from e.g. the Royal College of Music, Royal Institute of Art, Konstfack and Valand. Of course, this is a generalized text, and it is an apparently strange feature in a world that would never allow itself to be explained so easily. But on the other hand, if you allow a thought experiment and move this paragraph from the handbook to a text addressed to asylum seekers, then the discomfort would become even more palpable, as it becomes clear that it is not really a guide. It is an unwritten rule, or perhaps even a law. Because in reality, these rules are not something that can be discussed in the unlikely moment when a misunderstanding has occurred, it is more a message about adapting or not coming at all, and this is in line with the Swedish asylum policy and its ideas about integration. When Swedes joke self- critically and say "the country lagom," it is in reality not at all ”lagom” here, it is not all “just right,” Sweden is an extremely detail-driven society where rules are constantly being added and are followed to an absurd degree. On a note taped to the card reader in my local grocery store, I read the text "Insert your card until it clicks." Always leave room for passengers getting off the subway train or you might immediately be reprimanded with a shove. The communication is all one-way, and it is frmly associated with function so that it can never be renegotiated or verbalized in dialogue. Building tolerant and creative environments is of course a contradiction to this uncompromising rule society which is based upon submission to order and statistics of Swedish functionality.

Agreement on Rules English PDF
Avtal gällande regler Svensk PDF